i jymden kan ingen höra dig gråta.

Fan, nu har jag suttit i en halvtimme och försökt komma på nåt vettigt  och fyndigt att skriva om alla hjärtans dag. Och eftersom jag inte lyckats komma på nåt så finns det väl inget att skriva då?

Folk verkar vara lyckliga idag iaf, och eftersom jag också vill vara det har jag spenderat en del av dagen med att kolla på en massa youtube-klipp med svenska idrottsframgångar. De små sakerna gör en glad, men de stora sakerna (som den här: http://www.youtube.com/watch?v=YJY-6BkpPq0 ) blir jag alltid tårögd av. Verkligen, jag minns matchen som om den vore igår, missade första perioden för vi spelade träningsmatch den kvällen, men jag kom hem och såg att vi låg under med 5-1 och tänkte "fan, skit samma, orka kolla". Men jag satte mig och kollade ändå och jag satt helt mållös när vi gjorde sista målet. Svensk hockeyhistoria.

Ett annat bra minne är detta: http://www.youtube.com/watch?v=xuAyKKRnuSo&

Då satt vi hemma hos mig, Jag, Micke och P3. Skulle åka tillbaks till lumpen senare den kvällen, och det starkaste minnet jag är när slutsignalen går, och Micke hoppar upp och jublar och skriker. Problemet är bara att han hoppar lite för högt, och lite på fel ställe så han slår handen i min taklampa av typen glas så den åker ner i golvet med ett krasch, via min arm men jag klarade mig med lite skrubbsår. Värre gick det för Mickes finger som lyckades dra på sig ett mindre köttsår, så det blev att åka in till sjukan och sy. Men vi vann ju matchen! Epic classic :)

Ahh, dessa sköna minnen..