Såatteh, har fått hem kontraktet nu. Bara att skriva på och skicka in så är allting klart sen. Läskigt, fan om jag inte kommer in nu alltså, då står jag verkligen där med skägget i brevlådan, eller hur man nu säger. Och bokstavligen dessutom, har inte rakat mig på 3½ dygn och det börjar synas. Jag som inte ens gillar att ha skägg, det kliar och min hud mår verkligen inte bra av det, men nu är det så pass långt att jag inte får av det med hyvel utan att det gör
galet ont. Och då blir det ännu mer omständigt när jag måste leta fram rakapparaten och hej och hå med allt. Men det löser sig.
I. Alla. Fall. Kontraktet då, på min lägenhet. Eller lägenhet och lägenhet, vafan, det är ett studentrum med dusch på 19 kvadrat i Flogsta där alla andra studenter bor. Utom de jag känner, yay. Inte ens eget kök, det kommer jag nog svära en del över, men men, jag har inte möjlighet att vara kräsen i det här läget, lika bra att fixa bostad nu så jag har nånting i höst så kan man ju spana vidare sen när man väl är där. Första augusti får jag flytta in, och det innebär ju att jag inte behöver flytta hem emellan om jag inte vill, och det vill jag ju inte. Men det blir väl så att man står med två "hem". Får köpa en till säng.. Ah juste, rummet ligger på sjätte våningen, så om hissen är lika liten som den i mitt nuvarande hyreshus så blir det ett evigt konkande. Precis som förra gången. Säng, bokhyllor, shit vad jobbigt det var. Hoppas verkligen hissen är större.
Jag ser fram emot att flytta, inte för att jag inte trivs i lägenheten jag bor i nu, den är verkligen bland det bästa jag har. Inte heller för att jag inte kommer sakna mina vänner som man lärt känna genom åren. Däremot känns det på något vis som att "det är dags". Jag fyller snart 22, har jobbat på McDonald's i två år för att mer eller mindre döda tid, fundera, bestämma mig. Jag är fortfarande inte helt på det klara med vad jag vill med livet, men detta är iaf ett steg på vägen, och det är något jag är nöjd med. Speciellt eftersom jag känner mig själv som en galet velig person, man kanske har förändrats en aning, att kunna ta beslutet att ta nästa steg är inte alls enkelt, det är mycket att fundera på. Men det kanske gjorde det lite enklare att jag inte har trivts på jobbet under vintern. En del grejer hände som jag inte var beredd på och jag ska inte säga att det knäckte mig, men det tog en del. Det fanns inte en möjlighet att jag skulle kunna fortsätta. Nu på våren har det gått enklare, men jag har fortfarande inte gillat jobbet, och det har bara gjort mig säkrare och säkrare på att jag har gjort rätt i att säga upp mig. Så det är liksom som jag börjar skriva nästa kapitel i boken om mitt liv, (har inte bestämt mig för vem som ska spela huvudrollen i filmen än) det ska bli kul att göra något annat, byta riktning, byta stad.
Byta liv?
