i jymden kan ingen höra dig gråta.

Har plockat fram min gitarr igen. Eller plockat fram, den har alltid stått framme, har bara inte haft lust, ork eller vilja eller vad det nu kan vara att spela. Men nu har jag allt det. Lust, ork och vilja. Har insett (igen) att det faktiskt är rätt kul att spela, och ännu roligare blir det när man spelar låtar som de där coola killarna som tjänar miljontals kronor spelar. Och att det låter i princip likadant. Så nu har jag som ett litet delmål att kunna hävda mig på gitarrspelande, så kan jag och inneboende fisk (som är riktigt duktig på gitarr, ska sägas) leka tillsammans sen.