i jymden kan ingen höra dig gråta.

Jobba i morgon. 11-20 för fjärde dagen i rad. Sen är jag ledig i ett par dagar, jobba några dagar till, sen 10 dagar ledigt, wohoo! Då ska det tas rätt lugnt, men jag funderar på att åka och hälsa på de stackars vänner jag har som man typ aldrig träffar längre för att de bor i helt fel ände av landet och det är jätteenkelt (inte) att åka iväg när man råkar ha en dag över eller så... Så det planerar jag att göra om en vecka då, fast det blir oftast aldrig som jag planerar att göra saker iofs.

Så nog om mitt liv, nu tänkte jag skriva lite om en annans snubbes liv, nämligen Peter Forsbergs, en av sveriges genom tiderna bästa hockeyspelare. Killen planerar alltså att göra comeback igen, i mitt favoritlag, Modo. Jag tycker inte om det.

Han har under större delen av sin karriär varit skadad, mer frekvent de senaste åren, och att han bestämmer sig för att göra comeback för jag vet inte vilken gång i ordningen bevisar bara att han tänker mer med sitt hjärta än vad han gör med sin hjärna. Hade han använt hjärnan lite mer så borde man kunna lyssna på och tyda kroppens signaler, och jag tror att Foppas signaler säger stopp. Jag tror att detta inte kommer leda till något jättebra, varken för Modo eller för Peter själv, jag tror att hans kropp kommer säga stopp relativt fort och att hans karriär kommer ta slut efter några månader.

Jag hoppas jag har fel.

Jag hoppas att han kan spela (dominera) som han gjort i NHL i flera år.

Har jag fel så kommer vårsäsongen bli rysligt kul för Modo :)