i jymden kan ingen höra dig gråta.

Verksamheten har flyttat härifrån.

Eftersom tanken är att det här ska vara en blogg där det faktiskt produceras inlägg relativt regelbundet (var tredje vecka är regelbundenhet!) så kan jag ju meddela samtliga intresserade att flyget till Spanien nu är bokat. Den 17 september. Läskigt. Nu är det riktigt på riktigt. Läskigt. Ja...

Idag har jag ätit följande:

Jag dömer ingen, alltså ska jag inte heller bli dömd för att kvällens middag består av Svartvinbärspaj med vaniljglass. Eller hur?

I övrigt kan jag meddela att dagen har gått i bakfyllans tecken. I går dracks det öl och grillades, och sen dracks det mer öl. Och så vidare. Jag har noterat att jag inte längre är 19, utan snarare 24. Härifrån går det bara utför.

Nä, okej. Nio månaders bloggtorka ska inte handla om att jag börjar bli gammal och gråhårig, dels att jag redan har varit det ett tag, men också för att det inte är speciellt kul att läsa om. Så jag tänkte istället skriva om hur nöjd jag känner mig för närvarande. Efter en grym sommar - jag har jobbat precis så mycket som jag velat göra på McDonalds och jag har hunnit med att göra en massa roliga saker tillsammans med mina vänner, bland annat en vecka på Västkusten och en annan vecka i Turkiet - så ser jag nu väldigt mycket fram emot att komma tillbaka till Uppsala och starta upp livet där igen med alla andra bra vänner. Om än bara för några veckor. Hur mycket jag än gillar Uppsala så gissar jag att en termin i sydspanska Granada vinner över 018 alla dagar i veckan. Det är dels asläskigt att jag ska till Spanien och försöka ha koll och ordna och dona en massa grejer själv, men det ska framför allt bli helt galet roligt och spännande att få bo i Spanien igen. Det känns som att det var ett tag sen nu (det var det också, tre och ett halvt år sedan), så det är väl dags att bege sig tillbaka och dricka billigt mercadona-vin. Jag ser fram emot de bra sakerna, så ska jag försöka lösa de rent praktiska problemen så bra det går när de väl dyker upp.

Hm, lustigt. Jag fick för mig att jag skulle skriva något kul och givande här, så jag öppnade blogg.se för första gången på typ ett halvår, och så fick jag inte fram mer än ett ord. Eller inte ens ett ord, utan mer en ålder.

Jag går och lägger mig nu eftersom jag ska upp fem imorgon bitti. Granada väntar!

Helt otroligt, jag har för första gången på över fyra månader varit ute och sprungit. Halt och segt var det, och jag väntar en galen träningsvärk. Men attans vad skönt det var. Operation gå ner i vikt har börjat. Nu laddar vi inför United-Pool som börjar strax!

Har hamnat i Uppsala igen, här ser det ut som vanligt. Lite tomt dock. FA-cupen på tv gör min dag. Nu är vi Live från Scunthorpe som lirar mot Everton. På tisdag åker jag till Granada, men nu ska jag börja med att packa upp mina väskor.

Trevligt med ett nytt år, eller hur? Mitt nya år har börjat jättesegt, jag blev utslagen strax före tolvslaget med feber och massig förkylning. Lyckades dock överleva så pass länge att jag kunde se fyrverkerierna som lyste upp den mörka sjön. Först nu, fyra (väl?) dagar senare har jag börjat känna mig okej igen. Visst, jag nyser fortfarande och har ont i halsen och i huvudet, men nu börjar vi med 2011. Eller 11111011011 som man skulle säga i binära tal. (Och ja, jag räknade ut det själv. Sådeså. En av sakerna jag lärt mig när jag varit ledig.) 2011 kommer bli awesome, säger det redan nu, så kommer det inte komma som en överraskning för er som inte räknat med det. 2010 var inte fullt så awesome som det borde ha varit. Tyvärr. Men det styr vi upp nu och ser till att 2011 blir det bästa året sen typ 2008?

Har nästan mentalt tagit jullov redan, det är inte helt okej eftersom jag ska skriva två tentor nästa helg och jag måste klara dem. Därför känns det inte helt bra att jag inte pluggar någonting. Tentan förra veckan gick bra btw, väntar på resultat nu men det ska verkligen ha blivit godkänt, annars blir jag lite putt. Annars händer det inte så värst mycket, John Lennon hedrades under gårdagen och av dagens spellista att döma fortsätter vi på samma tema.

Jag ska skriva tenta om mindre än 48 timmar, men det jag är stressad över är att internetuppkopplingen laggar. Jag lyssnar på låtar som påminner om svunna tider, tider som kanske var bättre, det vet jag inte. Det var i alla fall mycket bra tider, och ibland kan man sakna dem. Ute ligger snön som en stor vit matta och kvicksilvret sjunker till lägre och lägre nivåer. Nivåer som inte ens är roliga längre, och det är bara den första december. Min namnsdag är det förresten, så alla utom ni tre som har sagt grattis får skämmas lite.

Jag är typ fortfarande upprörd efter gårdagen, då jag frivilligt offrade en hel biocheck för att se årets sämsta film. Jag gick ut från salongen med huvudvärk och ville typ slå på någonting. Helst av allt på Zach Galifininakiakisis, eller hur hans efternamn nu stavas. För jävlar, Due Date är inte rolig. Och 90 minuter hej-kom-och-hjälp-mig-jag-är-en-35-åring-med-allvarliga-mentala-problem-humor är fan inte roligt. Visst, det är klart man fnissar till lite ibland, som när man brygger kaffe av en mans aska, men problemet här är att det är så galet förutsägbart. Om man jämför med The Hangover (som man måste göra, samma regissör och samma Zach Gakifilinanakis) så är den filmen i alla fall helt oförutsägbar, och då skrattar man mer och högre, som när en naken kines hoppar upp ur bagageutrymmet på en bil. Men här, "min pappa har precis blivit kremerad och jag har lagt hans aska i en kaffeburk", det är klart man vet att det kommer bryggas kaffe på den, och då blir det inte like roligt. Robert Downey Jr. är i alla fall lite rolig, som när han ger en liten jobbig unge ett knytnävsslag i solar plexus. Det var oväntat, och således kul.
Men annars, nej. Zach Glafinikasisis har en för stor roll för att det ska vara roligt, man är trött på honom efter fem minuter, och det är milslånga avstånd mellan skämten i filmen, som inte är speciellt roliga heller. Om det är en film som ni inte ska se i år så är det den här.

Idag är det fredag, målet för dagen är att bli klar (typ) med uppsatsen. Och med klar menar jag att jag ska skriva det jag behöver skriva, sen återstår genomläsningar och korregeringar osv in absurdum, men det ska jag väl hinna klart med på en vecka. Tog mig en promenad i förmiddags efter frukost, det var trevligt och välbehövligt. Hade inte sett solen på nästan en hel vecka. Men nu taggar vi uppsats så får vi se vad som händer ikväll..

Jag sitter återigen vid bordet som är alldeles för stort för syftet jag har. Men det är det bästa skrivbordet jag kan hitta hemma hos mor och far, sen att det är ett matsalsbord modell större är väl sak samma egentligen. Har en skön stol att sitta på i alla fall. Uppsatsen börjar ta sig, 250 ord blev 400 som blev 500 och som nu är strax över 600 ord, jag tror att jag siktar på mellan 1500 och 1700 ord, men vi får se hur mycket det går att få fram på konventionella vägar. Om inte annat får man väl använda fler citat..
Ute regnar det, något så fruktansvärt, lite halvmysigt är det att höra smattret på plåttaket utanför, och det gör hela pluggsituationen lite enklare. November är kanske en ganska bra pluggmånad ändå? Igår blev inte en speciellt bra pluggdag, satt en bra stund men jag kom inte så långt, blev en tur till Kupolen istället där jag hittade vänner och fikade och åt och så kollade vi film hos Nyberg och vips så blev klockan halv två. Där ser man. Rinse, repeat i afton kanske? Nu ska jag attackera min monografía de puta madre igen.