i jymden kan ingen höra dig gråta.

Läser artikeln vi ska redovisa på torsdag och funderar lite över hur vi ska lyckas prata i tio minuter om ett så pass obskyrt ämne som..öhm..ja.. Okej, jag vet inte riktigt än vad texten handlar om, men det kan man ta reda på rätt enkelt. Läsa igen. Men inte nu. Nu känner jag för film, och pepparkakor.