i jymden kan ingen höra dig gråta.

Så, nu har jag i snart tre dagar bott hemma hos mamma och pappa i stora huset där man aldrig behöver gå sysslolös. Och det funkar ganska bra för mig ändå, trodde det skulle bli väldigt jobbigt men vi funkar bra ihop, vi fem. Fast det beror nog till stor del på att vi alla vet att det bara handlar om två veckor innan jag och bror sticker iväg för plugg igen.
Dygnsrytm har jag fått igen, vet att det låter lite tråkigt men det är faktiskt grymt skönt att läggaa sig runt tolv och gå upp vid nio, tio-tiden på förmiddagen. Mycket skönare än att sova till tre på eftermiddagen iaf, jag för saker gjorda nu, and I like. Fast det där med privatliv får man inte se mycket av, även fast det bara är jag och yngsta brorsan hemma just nu (de andra jobbar) så känns det väldigt mycket mer tätt inpå än när jag bodde i lägenheten. Men som sagt, två veckor..