i jymden kan ingen höra dig gråta.

Nyss hemkommen från Götet, där solen alltid skiner. Till och med när det ösregnar. Som tur är klarade vi oss utan regn under själva konserten, det var innan vi klev in som vi blev lite blöta. Bra att det finns träd. Hursomhelst, AC/DC då, mäktigt var det verkligen, fast jag har svårt att inte jämföra med Maiden på Ullevi, och då står de i lä, Australiensarna. Kanske det bara är jag som inte är tillräckligt engagerad eller kunnig, men det kändes inte lika pepp, inte lika brutalt. Sen visst, Angus Young är en grym gitarrist, och det märks verkligen vem som är den enda stjärnan i det där bandet när han drar av ett hyperultramegajättelångt (typ en kvart) gitarrsolo i den sista låten. Det var the shit att se. Sen har de ju allsångslåtarna, typ Thunderstruck eller Highway to Hell, som man inte kan få annat än gåshud av när 57000 vrålar ut sin kärlek.