i jymden kan ingen höra dig gråta.

Man skulle kunna tro att jag är helt dum i huvudet. Det kan vara så att en del personer tillochmed tycker att jag är det. För egentligen, hur normalt kan det vara att ta sig ut och springa typ en mil i sjugradig värme och spöregn? Okej, lite störd är man nog, det hade varit skönare att sitta inne och slöa framför tv'n. Men det hade inte kännts bättre nu, för det är ju alltid känslan efteråt man vill åt. Det är min lilla drog. Tog en annan vända idag, sprang på ställen där jag inte varit på många, många år. Upplevde en del minnen, vissa bra, vissa mindre bra. Makes you think..