i jymden kan ingen höra dig gråta.

Veckan kunde ha börjat bättre då, kunde inte ens sova riktigt, vaknade vid sju, och vid nio, och vid elva. När klockan ringde vid halv ett kände jag att nu är det väl dags att röra på mig. Så upp, trycka frukost och förbereda mig för dagens löprunda. Jag känner mig inte så jättetaggad längre faktiskt, men om jag inte gör det så kommer jag känna mig ännu mer jätteotaggad att jobba 17-02,30. Hur man nu kan göra det egentligen, det suger att jobba natt, det bara är så. Och jag ska göra det hela veckan också. Eller nä, nu ljög jag. Hela veckan förutom på torsdag. Skjut mig.

Det ser ut som att det fortfarande regnar. Kan det inte bara ge sig? Orka att vädret går i vågor värre än vissa personers moodswings, igår var det ju verkligen asbra ute, låg och solade i minst en timme och om jag kisar tillräckligt mycket med ögonen och har rätt ljusförutsättningar så kan jag ana skymten av lite färg. Fast det kanske bara var önsketänkande.