i jymden kan ingen höra dig gråta.

Nu har den infunnit sig igen, stängningsångesten. Den där riktigt plågsamma känslan man får cirka 45 minuter innan man ska börja jobba, 19-04,30. Usch. Avsky. Men försöka att tänka "detärsnartöver, detärsnartöver, detärsnartöver." Sånt som håller modet uppe, eller iaf så gott det går. Annars då? Har hunnit med en vända till gymmet idag, var väl där i 90 minuter och pumpade. Känns bra. Nu blir det en helt träningsledig helg tror jag, har kört fyra ggr den här veckan, det får räcka så, kanske tar nån promenad eller nåt annat lugnt. Kanske. Nu är det dags att röra sig mot helvetets eldar. Wish me luck.