jo.
Suck, idag har varit en mycket jobbig dag. Började med att jag blev väckt av en snubbe från Hyresgästföreningen som tyckte jag skulle gå med, och det tyckte han i en kvart typ, innan jag sa att han kunde ge mig sina foldrar så jag kunde kolla på de senare. Jobbar man natt ska man få sova på dagen, är iaf min filosofi.. Sen tog jag en löptur på dagen, och det gick faktiskt bra, i motsats till resten av dan, kändes riktigt skönt verkligen. Var väl ute i 40 minuter och sprang på konstant i ett okej tempo. Sen kom jag hem och skulle laga mat, Spaghetti med köttfärssås, och när jag ska skära löken så lyckas jag givetvis skära mig i tummen. IGEN. Vissa människor borde inte vistas i kök ibland alltså. Så ett mindre blodbad uppstår i köket, men jag lyckas väl få ihop nån form av mat iaf, innan det är dags att knata till jobbet, där det är sprängt. Och med sprängt menar jag att det är galet mycket att göra men det finns för lite personal som ska göra jobbet, Det vill säga att man får slita som en hund. Och så var det de tre första timmarna typ, me no like. Var helt förstörd när jag gick på rast, sur och less på allt. Tyvärr så reagerar jag väl så att jag visar det alldeles för mycket, och det kan verkligen verka som att jag är sur och grinig på mina arbetskamrater. Vill säga att så är INTE fallet, det är bara situationen som gör mig irriterad, och jag är allmänt less på mitt jobb just nu, så därför kan det låta som att jag blir sur på er. Men så är det alltså inte.
Sen styrde jag och Simon upp stället efter rasten och vi kom hem i tid för tredje kvällen av tre. Wtg :)
Nu är det så jättelyckat att og har ledig helg från nu, fyra dagar utan donken, kan inte sätta ord på hur skönt det känns, kryssningen i helgen ska bli galet kul också. Ska verkligen bli skoj att träffa alla gamla lumpenpolare efter 2½ år. Oj, har det verkligen gått så lång tid? Shit..Ibland kan det verkligen kännas som att det var igår vi låg i eldställningar eller gick soldatprov och grejer. Tiden går verkligen fort ibland, och alldeles för ofta funderar man på var den tog vägen. Men det kan jag svara på ganska enkelt, två år på McDonald's. Otaliga Cheeseburgare och Big Mac's har passerat under mina händer under dessa två år, men nu börjar jag se slutet på den delen av mitt liv. Jag kommer givetvis sluta med blandade känslor, men på det hela taget så vet jag att jag har tagit rätt beslut, jag kan bara inte fortsätta, inte som det ser ut just nu. I och med att jag inte var redo för att ta steget upp och utvecklas vidare inom företagstrappan så ser jag ingen mening med att vara kvar alls. Men man ska ju aldrig säga aldrig om hur det kommer bli i framtiden, jag kommer behöva ett sidojobb när jag ska plugga, och donken är ju det jag kan göra, jag vet hur det fungerar, och då kanske jag efter ett tag ser annorlunda på situationen. Men jag hoppas verkligen att jag någon gång ska komma på vad det verkligen är jag vill göra, och jag hoppas att det inte är nånting som har med hamburgare att göra.
Hum, nu blev det ett riktigt fluminlägg känner jag nu, har det att göra med att jag inte bloggat på 1½ dygn kanske? Kompensationsbloggande? lol.
Kommentarer
Postat av: Frida
ja den som visste vad man skulle bli..i värsta fall kan vi efter våra mkt akademiska studier slå oss ihop och starta en ny hamburgerkedja :p
(eller så blir jag städare)
Trackback
