i jymden kan ingen höra dig gråta.

Efter ett ofrivilligt uppehåll på två veckor var det då dags för ett gymbesök igen. Och det gick väl som det gick. Jag, halvförkyld och allmänt trött i kroppen. Och Jonas, fortfarande bakis från i förrgår. Bättre stunder har man väl haft på gymmet, men man får ju ta dessa sega dagar också om det ska hända något. Nu är det lunch, och om en timme ska jag på seminarium med Mikael Parkvall, som väl är en av Sveriges mest kända lingvister. Har ganska höga förväntningar, så jag hoppas han lever upp till dem.