i jymden kan ingen höra dig gråta.

Tjugo över ett, och jag säger god morgon. Jag är inte sjuk. Än. Bra det, för då anser jag att jag är människa nog att ta mig ner till banken och fixa det som behöver fixas. Sen ska det tydligen ätas våfflor, och det har man ju svårt att tacka nej till. Nånting lär jag väl använda de fåtal kronor jag har kvar innan det blir klirr i kassan imorgon igen. Eller i morgon, trevligare att räkna i timmar. 10 timmar och 38 minuter. Det är ju ingenting.