i jymden kan ingen höra dig gråta.

Jag gillar mjölk, ni som känner mig bra vet nog om det. Mina föräldrar vet definitivt om det då hushållets konsumtion av mjölk gick ner med cirka 50 procent när jag flyttade hemifrån. Nåja, vad vill jag säga med detta då? Inte så värst mycket faktiskt. Bara det att jag gillar mjölk, och nu sitter jag här med mitt glas och har det ganska så mysigt, by my own. De andra är ute och festar ikväll, jag valde att stanna hemma och ta hand om tvätthögen. Lika bra det, festa gärnet ska jag göra på fredag, då det är terminens (och min!) första gask. Ska bli kul, klä upp sig i kostym och grejer och käka gott och dricka och ha jätteskoj till sent på natten. Men inte ikväll då, ikväll är det jag och mitt mjölkglas som får umgås. Fast nu är det tomt. Det var ju rätt trist. Då är frågan om man är så pass sugen på mjölk att man orkar gå de femton meterna till kylskåpet och tillbaka. Det är frågan.. Och det är flummigt. Jag är inte full. Alls. På riktigt.