i jymden kan ingen höra dig gråta.

Onsdag morgon, klockan ligger på den förnämliga tiden av tjugo över nio, vädret ute är så nära regn man kan komma utan att det faktiskt regnar. Dessutom har jag inte kunnat sova speciellt mycket inatt av någon anledning som jag inte vet något om. Lägg därtill att jag ska tillbringa de närmsta fyra timmarna i en föreläsningssal och lära mig mer om lingvistik än vad vilken normal svensk gör under en livstid så kommer den här förmiddagen bli helt underbar.