i jymden kan ingen höra dig gråta.

En söndagkväll, perfekt upplagd för en kvällspromenad, mat i magen och lagom pigg. Bra grej. Enda minuset får väl vara att mitt headset inte funkar alls längre, men då kan man istället lyssna på..typ naturen..eller så. Hursomhelst så är jag ute och går på en cykelväg någonstans i Uppsala och ser en halvgrov pinne ligga på cykelvägen. "Den ska jag sparka på" tänker jag och tar sats. Precis innan jag ska till och träffa pinnen med foten ser jag att den rör på sig, pinnen alltså, så jag får helt enkelt avbryta mitt fotbollslekande och vackert titta på när den lilla grodan hoppar iväg..