i jymden kan ingen höra dig gråta.

Det vibrerar i fickan. Jag tror att det är någon vänlig själ som känner för att prata lite eller kanske hitta på något. Tar upp luren, blir väldigt besviken när jag inser att det är terroristerna på Radiotjänst som vill fråga om jag kanske ändå har en tv och kanske ändå borde betala straffskatt. Jag råkar då ligga steget före och har deras nummer inlagt som "Svara inte", låter det ringa färdigt och funderar över vilka det är som sitter uppe i Kirunamörkret och jobbar klockan fem på en söndageftermiddag. Jag trodde de stackarna hade vanliga kontorstider. Men tydligen inte..