i jymden kan ingen höra dig gråta.

Jag vet inte, spelar NHL 09 för fullt igen. Det går i perioder det där. Ena kvällen kan man sitta fem-sex timmar i sträck och verkligen bara spela, spela, spela, medan man nästa kväll istället får det att se ut som att man har någon form av liv. Imorgon ska jag nog istället vara lite duktig och göra någonting av kvällen, typ ringa nån och säga "hej, komma över och spela NHL?" Dessutom borde jag repetera lite spanska inför onsdagens diagnostiska prov. Där ser man.