i jymden kan ingen höra dig gråta.

Eftersom det är så otroligt tråkigt att plugga tar jag en längre paus från Einarsson och Fields genomsega litteratur och skriver en egen, ännu mer genomseg och meningslös text. Åker tillbaka till Uppsala om två dagar, visste att det skulle kännas såhär, två och en halv vecka har gått galet snabbt och jag har i princip bara jobbat (och tjänat pengar, hell yeah!). Fram tills nu då, då jag istället nästan tagit tag i mig själv och börjat plugga. Dock har jag haft kul här hemma, träffat och umgåtts med många gamla vänner, men någonstans ligger känslan där bak, det är inte här jag ska vara, jag trivs inte i Borlänge. Längtar tillbaka till Uppsala, inte till den i mina tankar ständigt återkommande tentan, utan stan, nationerna, spelningarna, kaféerna, flogstavrålen, språkvetarna. Aja, fuck shit, har jag inte kommit längre än så här på en halvtimme är det ingen idé att jag försöker vara mer konstruktiv, bloggtorkan sätter sina spår på det konstruktiva sinnet. Signing off.