i jymden kan ingen höra dig gråta.

Det finns få underlag i världen som är så pass sega och jobbiga att cykla på som snömodd. Ett konstant slirande fram och tillbaka över cykelbanan där man måste parera precis hela tiden. Man lär ju knappast se nykter ut när man vinglar fram. Och inte blir det bättre när man ska in i rondeller och svänga och ha sig bland bilarna som i vanlig ordning inte uppskattar cyklister. Konstant näradödenupplevelse. Har typ börjat på riktigt idag. Föreläsning i Kultur & Samhälle, bara lite introduktion om kursen och så, men det verkar som en okej halvslapp kurs. Var lite ovant att höra spanska talas av en native speaker igen, men man vänjer sig antar jag.