i jymden kan ingen höra dig gråta.

Det är intressant hur världen fungerar ibland. Just nu känns det som att jag är fast i ett nät. Ett stort nät av framförallt tentaplugg inför terminens första tenta som jag har nu på fredag. Nätet innebär att jag sitter på samma stol, vid samma bord, med samma anteckningar och dricker samma kaffe tokmånga timmar om dagen. Och med tokmånga menar jag fem-sex. Det är vad jag klarar av. Vissa kör på stilen att sitta uppemot tio timmar om dagen, jag funkar inte så. Absolut max fem, sex timmar. Sen blir det några timmar passiv bearbetning om vad det är jag har gått igenom under dagen. Vad jag vill säga med det är att jag känner mig lite smånöjd med mig själv och att den här tentan kommer gå alldeles utmärkt. Sedan är det bara att ladda upp för nästa, de kommer som på ett löpande band nu. Och det är då man behöver en värld som fungerar på ett önskvärt sätt. Man behöver de där sakerna som får en att må bra och känna att det finns en värld utanför Engelska Parken. Ikväll hade kunnat vara ett sådant tillfälle, men istället lyckades svenska fotbollslandslaget med konstycket att totalt skämma ut sig själva inför hela fotbollseuropa. Och det var ju milt sagt inte något som bidrog till den positiva stämningen. Så jag får försöka hitta något annat istället, vad det nu skulle kunna vara...?