Ett par tankar om valet.
Så, Sverigedemokraterna kom in tillslut. Och ingen kan väl i ärlighetens namn säga att han är förvånad? Alla siffror de senaste åren har pekat på det och 5,7% var nästan i underkant av vad jag trott.
Jag tycker att det är dags att sluta ignorera SD, om 330 000 svenskar tycker att det är någonting som inte stämmer är det tid att debatten tas upp. Och att man håller sig på en förhållandevis vuxen nivå. Att som Lars Ohly vägra gå in i samma rum som Jimmie Åkesson är bara barnsligt, det enda det ledde till var att SD fick ännu mer vatten på sin kvarn som ett utanförskaps-parti och ännu mer uppmärksamhet. För de enda som kan vara nöjda med Ohlys agerande är väl hans egna partikamrater?
Jag tror att det svenska politikeretablisemanget med lätthet skulle kunna utmanövrera Sverigedemokraterna om de bara orkade ta striden, som det är nu så gör de inte det, och det vinner SD tyvärr många röster på.
Om man bortser från SD är jag fortfarande sjukt bitter över att Alliansen inte fick egen majoritet. Det saknas som det ser ut nu tre mandat och det kunde ha förhindrats på många sätt. Centern kunde ha profilerat sig mer som ett miljövärnande parti, och KD mer som ett familjeparti. De enda som lyckades var väl FP som skolparti, även om de tappade några röster. M lyckades till min glädje bra med arbetarpartilinjen.
Nu väntar några otroligt spännande dagar där det ska bli intressant att se hur muminpappa Reinfeldt försöker lösa situationen. Helst ser jag att han lämnar idén med att försöka styra tillsammans med MP och siktar på en minoritetskoalition med Alliansen.
Så, nu har jag sagt mitt. Frågor på det?
Jag tycker att det är dags att sluta ignorera SD, om 330 000 svenskar tycker att det är någonting som inte stämmer är det tid att debatten tas upp. Och att man håller sig på en förhållandevis vuxen nivå. Att som Lars Ohly vägra gå in i samma rum som Jimmie Åkesson är bara barnsligt, det enda det ledde till var att SD fick ännu mer vatten på sin kvarn som ett utanförskaps-parti och ännu mer uppmärksamhet. För de enda som kan vara nöjda med Ohlys agerande är väl hans egna partikamrater?
Jag tror att det svenska politikeretablisemanget med lätthet skulle kunna utmanövrera Sverigedemokraterna om de bara orkade ta striden, som det är nu så gör de inte det, och det vinner SD tyvärr många röster på.
Om man bortser från SD är jag fortfarande sjukt bitter över att Alliansen inte fick egen majoritet. Det saknas som det ser ut nu tre mandat och det kunde ha förhindrats på många sätt. Centern kunde ha profilerat sig mer som ett miljövärnande parti, och KD mer som ett familjeparti. De enda som lyckades var väl FP som skolparti, även om de tappade några röster. M lyckades till min glädje bra med arbetarpartilinjen.
Nu väntar några otroligt spännande dagar där det ska bli intressant att se hur muminpappa Reinfeldt försöker lösa situationen. Helst ser jag att han lämnar idén med att försöka styra tillsammans med MP och siktar på en minoritetskoalition med Alliansen.
Så, nu har jag sagt mitt. Frågor på det?
Kommentarer
Trackback
