i jymden kan ingen höra dig gråta.

Nä, okej. Nio månaders bloggtorka ska inte handla om att jag börjar bli gammal och gråhårig, dels att jag redan har varit det ett tag, men också för att det inte är speciellt kul att läsa om. Så jag tänkte istället skriva om hur nöjd jag känner mig för närvarande. Efter en grym sommar - jag har jobbat precis så mycket som jag velat göra på McDonalds och jag har hunnit med att göra en massa roliga saker tillsammans med mina vänner, bland annat en vecka på Västkusten och en annan vecka i Turkiet - så ser jag nu väldigt mycket fram emot att komma tillbaka till Uppsala och starta upp livet där igen med alla andra bra vänner. Om än bara för några veckor. Hur mycket jag än gillar Uppsala så gissar jag att en termin i sydspanska Granada vinner över 018 alla dagar i veckan. Det är dels asläskigt att jag ska till Spanien och försöka ha koll och ordna och dona en massa grejer själv, men det ska framför allt bli helt galet roligt och spännande att få bo i Spanien igen. Det känns som att det var ett tag sen nu (det var det också, tre och ett halvt år sedan), så det är väl dags att bege sig tillbaka och dricka billigt mercadona-vin. Jag ser fram emot de bra sakerna, så ska jag försöka lösa de rent praktiska problemen så bra det går när de väl dyker upp.