i jymden kan ingen höra dig gråta.

Kriminellt inaktiv har jag blivit, fast det är bara en period..det finns annat att göra nu när jag bor hemma igen. Har börjat läsa lite böcker igen, det är rogivande. Och jag har gått en del promenader och filosofera över livet, universum och sånt.

Så, nu har jag i snart tre dagar bott hemma hos mamma och pappa i stora huset där man aldrig behöver gå sysslolös. Och det funkar ganska bra för mig ändå, trodde det skulle bli väldigt jobbigt men vi funkar bra ihop, vi fem. Fast det beror nog till stor del på att vi alla vet att det bara handlar om två veckor innan jag och bror sticker iväg för plugg igen.
Dygnsrytm har jag fått igen, vet att det låter lite tråkigt men det är faktiskt grymt skönt att läggaa sig runt tolv och gå upp vid nio, tio-tiden på förmiddagen. Mycket skönare än att sova till tre på eftermiddagen iaf, jag för saker gjorda nu, and I like. Fast det där med privatliv får man inte se mycket av, även fast det bara är jag och yngsta brorsan hemma just nu (de andra jobbar) så känns det väldigt mycket mer tätt inpå än när jag bodde i lägenheten. Men som sagt, två veckor..

Blev fest igår, hos Larry med en massa kul folk, och jag lyckades väl ganska bra med att bli dyngfull och hamna på gränsen till snefylla. Jag och Simon tog oss in på S2 också, men där var det verkligen dödare än graven, de hade tillochmed stängt av stora dansgolvet, så vi tog oss en varsin öl (i plastmugg, wtf?) och snackade skit i en halvtimme. Sen blev det lite donkenkäk innan jag vinglade hemåt vid halv fyra-tiden, och nu har jag lyckats kommit upp ur sängen och mår lite halvkasst. Resaca. Men nu ska jag flytta är det tänkt, så dags att slänga ner de sista grejerna i kartongerna nu.

Så, då var man en soffgrupp fattigare då, det ekar tomt i lägenheten nu. Det mesta är nerpackat och jag har börjat städa lite smått, nu är det på riktigt, om två dagar går flyttlasset. Måste säga att det inte var nån enkel resa att få ner de där åbäkena till soffor nedför min inte alltför breda sprialtrapp som vi har här i huset, sex våningar dessutom. Men det gick rätt okej tillslut ändå, tog väl bara två timmar och nu sitter jag här med mindre kramp i låren. Men det var det värt :)

Jag vet inte, men just nu känns det som den perfekta flyttpackardagen. Vädret har tagit semester helt och jag har egentligen ingen större lust med nånting, och då kan man ju lika gärna trycka ner allt man äger och har i kartonger. Men nu tar jag en liten paus, har en tvättid nu, och så börjar jag bli hungrig. Så häddå.

Hum, det börjar kännas lite på riktigt nu. Jag har två kartonger klara och två halvfärdiga, men ändå känns det som att det är hur mycket som helst kvar att packa ner. Imorgon blir jag av med sofforna och fåtöljen också, då blir det ännu mer uppenbart att jag ska flytta i helgen. Kommer kännas lite skumt, har vant mig med att bo här, och jag gillar verkligen den här lägenheten. Sen att jag ska flytta hem till mamma och pappa är ju ett litet steg åt fel håll, även fast det bara är för ett par veckor.

Så, vi kom iväg till Sonisphere, som lätt kan sammanfattas med köer, taskigt väder och en jävla massa väntan. Men allt detta var värt det i slutändan för att vi fick se ett mäktigt Metallica tillslut, och jag hade iaf galet kul, kanske berodde på att jag när bussen tillslut åkte vid femtiden varit vaken mer eller mindre 36 timmar i sträck..

Så, förberedd för Sonisphere?

Idag umgicks jag med Frida, vi satt i parken och käkade glass och åt jordgubbar och njöt av vädret och snackade om livet. Framtidsplaner mest, trots att det känns som att det är det enda man går runt och funderar på och pratar om, vad vill man med sitt liv egentligen, det var så mycket man ville göra när man var yngre. Visst, det är klart att det fortfarande finns en massa saker man vill och kan göra, men vad är det som hindrar en? Är det någon form av mental spärr som sätter stopp för ens livsdrömmar? Eller blir man mer realistisk och inser när man blir äldre och visare att man kanske tillslut är ämnad för ett 8-17-jobb måndag till fredag? Aja, vi kom i alla fall fram till att vi har högre ambitioner än så, hon åker till Spanien igen i höst, och jag tar det lilla (men ändå så stora) steget till Uppsala, för att sedan röra mig vidare ut i världen. Det bli nog bra tillslut hur vi än gör, vissa vägar är kanske bara lite krokigare än andra..

Onsdag, tjugo i fyra, och dagen har knappt börjat för min del, det var samma lika igår, slutade med typ tre fika på Kupolen/donken. Idag ska det också fikas, sen har jag cravings för att se Harry Potter på bio, nån som är på?

Så, när man väl börjat bestämma sig för att semestern är över och ska börja träna igen efter några veckors uppehåll, vad händer då? Jo, mitt knä börjar strejka, precis som det höll på med i vintras. Känns för jävligt, kunde springa utan problem igår, även om det gick väldigt långsamt. Men idag tog det 100 meter innan knäet gav upp helt, så det var bara att vända hem igen. Suck..

Just det, nämnde jag att jag kom in på mitt förstaval i Uppsala? :)

Yay, jag är fortfarande inte helt återställd efter kryssningen, känner fortfarande av gungandet och min mage har inte direkt kommit in i fas igen. Det känns udda. Men nu ska jag iaf börja ta tag i lite uppackning av väska, städahandlatvätta, och sen börja dra igång träningen igen. Nu har jag haft några veckor in i dimman, och det har varit skitkul, men nu är det dags att fokusera. Med undantag för nästa lördag, Metallica..

Så, då var man hemma från en veckas tokfestande på Östersjön. Det var längesen jag hade så kul som jag haft de senaste dagarna. Urspårat är bara förnamnet, men jag har varken tid, ork eller lust att dra igenom alla detaljer här och nu. Som om jag skulle komma ihåg alla detaljer ens.. Men tack för allt mina vänner, det var fett värt all huvudvärk och trötthet jag lider av nu.

Omg, har varit hemma hos Johan och bevittnat årets värsta åskväder so far. Blixtar och dunder och grejer, från balkongen kunde vi se när blixten slog ner i masten som sitter på Stadshuset, såg ut som ett mäktigt fyrverkeri. Kanske inte så kul för dem som måste fixa skiten sen, men vi hade det mysigt iaf :)

Det är varmt i min lägenhet. Varmt som fan. Tur då att jag köpt en bordsfläkt som lindrar plågan något. Fast nu när jag tänker efter skulle det egentligen varit bättre om jag köpt en AC istället. Det hade varit skönt. Aja, det är på grund av värmen som jag inte har kunnat blogga på ett par dagar nu, inget kreativt comes to mind i denna värmen.

Bio ikväll, Baksmällan sågs det. Och omg vad jag inte kan minnas senaste gången jag garvade så pass mycket som under den här filmen. En av de bästa komedierna jag nånsin sett, verkligen. Hysteriskt kul. Se den. På riktigt. Sen tycker jag att folk kan sluta bete sig som de idioter de försöker att undvika vara, det blir bara pinsamt i längden. Lägg ner.. Så, titta. Galet mycket jag hade att komma med ikväll då, känner mig lite småbitter och är inte direkt på blogghumör. Så jag avslutar med en liten låttext som jag verkligen inte skrivit själv.