i jymden kan ingen höra dig gråta.

En varm dag, fyllt av promenader och inhandlande av diverse prylar som förhoppningsvid kommer göra mitt liv lite enklare och braigare. Så det så. Ändå känns det som att jag inte hunnit med att göra något speciellt. Jag har inte läst boken som jag ska läsa tills på onsdag. Jag har inte klippt mig som jag tänkt göra. Jag har inte skickat iväg datorn på lagning. Jag har inte, kom jag på nu, ätit någon vettig kvällsmat. Betyder det hunger om en timme? Antagligen. Man har oftast väldigt högflygande planer inför varje dag, men det slutar ändå med att man somnar i soffan när man kollar på dagens fjärde Simpsons-avsnitt från valfri 90-talssäsong. Imorgon blir en bra dag. Det bestämmer jag nu.

En söndagkväll, perfekt upplagd för en kvällspromenad, mat i magen och lagom pigg. Bra grej. Enda minuset får väl vara att mitt headset inte funkar alls längre, men då kan man istället lyssna på..typ naturen..eller så. Hursomhelst så är jag ute och går på en cykelväg någonstans i Uppsala och ser en halvgrov pinne ligga på cykelvägen. "Den ska jag sparka på" tänker jag och tar sats. Precis innan jag ska till och träffa pinnen med foten ser jag att den rör på sig, pinnen alltså, så jag får helt enkelt avbryta mitt fotbollslekande och vackert titta på när den lilla grodan hoppar iväg..

Och vips försvann våren i ett stort moln av snö..

Första väderprognos för Valborg; 3 grader varmt och snöblandat regn.

stress.

1. Plugga till tentan.
2. Plugga lite mer till tentan.
3. Avlida.
4. Plugga.
5. Plugga.
6. Spy på spansk och latinamerikansk historia.
7. Plugga.
8. Dö.

Allvarligt, om ni upplever en viss form av dekadens i bloggskrivandet den närmsta veckan så beror det på att alla inlägg är jättekrystade och inte alls skrivna med inspiration eller någonting. Det är för att jag har annat att tänka på. Typ tenta på fredag. Argh.

God morgon säger de som arbetar i parken nedanför. De säger det med väldigt högljudda maskiner. Tur att jag skulle upp vid den här tiden ändå, annars hade jag blivit bitter. Kan det vara lövblåsning de håller på med igen? Har inte riktigt orkat kolla. Idag står lite plugg på schemat, samt del två i den psykologiska undersökning jag är med i. Sen inte så mycket mer..

Lördag. Innebandyfinal på tv och Storvreta från Uppsala vinner. Seg final dock, innebandy som ska vara så kul och fartfyllt. Två timmar väl tillbringade framför tvn. Ute och sprang var jag tidigare idag. Kul att man blir kallad hurtbulle när man väl tar sig ut, första gången på ett halvår. Nu känns det dock väldigt skönt, det gjorde det inte när jag var ute. Motvind och uppförsbacke överallt, i vanlig ordning. Ikväll blir det 25-årskalas, och det ska bli mycket kul. Men innan det ska jag hinna med att läsa lite spansk 1500-talshistoria.

Så okej.. Jag har inget rum längre. Allt ligger mer eller mindre utslängt i vardagsrummet tillsvidare. Målaren kommer imorgon, känns inte helt bra just nu men det får det väl vara värt. Nya tapeter liksom. Sen att det blir jättejobbigt att plocka in allting igen.. Orkar inte tänka på det just nu. Eller jo, det orkar jag, och det gör jag. Men jag vill inte. Tar en paus från allt nu och kolla lite film? Jatack.

Ett bra sätt att vakna på skulle ju kunna vara ett humant uppvaknande med fågelkvitter och soluppgång och man känner sig sådär utvilad och bra som man kan göra ibland på morgonen (det är inte ofta men det händer). Det är ju riktigt trevligt, eller hur? Ett annat sätt att vakna på är när klockan är åtta och parkskötarna går bärsärkagång med lövblås så man bara vill döda någonting. Eller någon. Vad som nu förefaller smidigast.

13 april, och vi drar igång grillsäsongen. Oh yeah! Visserligen bara lite småskaligt med engångsgrillar på balkongen, men grillad mat är grillad mat. Och grillad mat är gott. Och trevligt sällskap bjöds det på, i vanlig ordning.

Vår. Det märks. Ligger liksom i luften på något vis. Varmt och soligt och bra. Framåt eftermiddagen börjar det lukta grillat. Kan inte säga att jag klagar när man sitter ute på balkongen och bara är. Men det är svårt att bara vara just nu. Det är mycket som händer och som tänks på. Försöker ignorera faktumet att jag har tenta nästa fredag, men det går inte att hålla på så längre, utan jag måste istället vara en duktig student och ta tjuren vid hornen.

En dag som inleddes bra med bakispannkakor och undvikande av religiös påtvingning med trevligt sällskap. Sol var det visst också, sol och varmt. Sen fortsatte dagen lite halvsegt med tafatta försök till pluggande och gitarrspelande. Dagens insikt är att Fade to black och The unforgiven låter likadant. Tvätta har jag hunnit med såhär nattetid. Det var tydligen för jobbigt att trycka in det i det alldeles för överfyllda dagschemat.

Äh, det blir utgång ikväll. Fotboll har jag missat förut, och nu är jag så glad över att ha skrivit klart min uppsats att jag behöver fira lite. Och det är inte något hafsjobb som jag slängt ihop på en pisskvart heller, utan jag är faktiskt riktigt nöjd med vad det är jag skrivit. Hoppas vår Sean Connery-look-a-like håller med mig.

Jag väntar på att saker ska hända. Det gör de inte. Inte än i alla fall..

Noterat från kvällen..

Har pubrundat ikväll, det var trevligt, synd bara att så många droppade av så tidigt. Jag är bitter över Uniteds förlust, och nu ska jag sova, för det säger min telefon att jag ska göra, så gonatt.

Tillbaka till verkligheten nu då, och det är rätt okej, i Uppsala har det inte hänt mycket, förutom att snön försvunnit. Och att det är varmt. Det gillar vi. Men plugget är som vanligt, och ikväll är det stand-up med David Batra på Kalmars Nation, och det ska bli riktigt skoj tror jag. Känner för att skratta lite.

Det är skumt, känslan som ligger över mig. Jag visste att det skulle hända, och jag kan inte säga att jag blev direkt överraskad. Hon blev sämre och sämre över påskhelgen och så tog det slut tidigt imorse. Känns ändå väldigt konstigt, trots att jag inte sett henne på säkert fem år, men hon har ändå funnits där någonstans, som något difffust sittandes på ett vårdhem. Svårt att beskriva som sagt, klart jag är ledsen, men det var bara en tidsfråga, och jag har sedan tidigare försonats med tanken att den glada och livfulla som jag växte upp med aldrig skulle komma tillbaka. Elva års kamp mot Alheimers sjukdom är över, nu hoppas och tror jag att hon har det bättre.