i jymden kan ingen höra dig gråta.

Det har inte bloggats mycket de senaste dagarna. Det beror på att jag är i Borlänge och här bloggar man inte, här träffar man vänner och dricker massa öl. Och fikar. Och åker till Leksand och kollar på hockey. Och så kan man jobba. Typ så.

Tentan gick bra, trots obefintlig sömn och tillfällig blackout på nån fråga, att det ska vara så svårt att formulera sig ibland alltså.. Men som sagt, jag är nöjd och nu kan jag lägga fonetiken till handlingarna. Om två timmar är det dags för tentafest, ska bli kul att käka lite, dricka mycket och dansa tills man ramlar. Och sen upprepa I Borlänge imorgon. De andra två har redan begett sig hem, stackarna behövde komma hem till mamma så fort som möjligt.. ;) Känns lite skumt att vara ensam i stora lägenheten faktiskt. Den är verkligen sjukt stor. Inte när man bor tre, och definitivt inte när det är 20 pers här och festar. Men nu, lilla Oscar ensam på sjuttio stora kvadratmeter. Och det har bara gått lite mer än två timmar, hur ska det här gå veckan efter påsk då jag kommer vara helt själv i en vecka?

Tenta 0800 imorgon. Jag har gett upp pluggandet för den här gången och hoppas på att det jag lärt mig kommer räcka till ett fint VG. Det vore en schysst avslutning på en bra första halva på vårterminen. Dock hoppas och tror jag att den andra halvan kommer bli bättre. Men först en vecka i Borlänge. Längtar lite. Eller ganska mycket faktiskt. Det är faktiskt som de säger, man uppskattar sin lilla, tråkiga, jobbiga och händelselösa hemstad mer när man flyttat från den. Det finns en viss charm med Borlänge ändå. Kanske.

G - Em - G - Em - A - D

Jag skulle vilja säga att Bandyfinalen var en mycket trevlig upplevelse, med bra stämning med 25000 på läktarna och en kul match och så vidare.. Men det var det inte. Det snöade. Som fan. Blötsnö, jackan klarade inte av det så jag får väl en fin och god lunginflammation imorgon. Matchen då? Vet inte, såg inget. Allt var vitt. Vid några tillfällen så jublades det från läktaren mitt emot våran, och eftersom vår läktare var Bollnäscentrum förutsätter jag att det var Hammarby som vann. Men som sagt, osäkert. Mycket trevligt på vägen hem sen, ska hämta cykeln utanför V-dala. Efter att ha sopat bort de två decimeterna snö som täckt min cykel under dagen så inser jag att låser fryst. Hurra. Men skam den som ger sig tänkte jag, och trycker på lite. Nyckeln böjs, och jag får gå hem. Kul. Tur i oturen att nyckeln inte gick av i låset. Då hade jag verkligen varit irriterad. Nu är jag bara lite småbitter över att jag måste leta reda på min reservnyckel.

Ledig lördag. Solen skiner. Förslaget kommer som på beställning; "Promenad?" Ja tack, trevligt värre att ta sig ut i solskenet, sju grader varmt och jag försöker starkt att motstå frestelsen att ta av mig jackan. Sjuk vill jag inte bli igen. Nu bakas det äppelpaj i köket, jag borde läsa bok men det gör jag inte, kollar istället på billiga flyg ner till Europa i vår. Berlin? Barcelona? Paris? Rom? Det vore trevligt, men det blir svårt att passa in det så det passar för alla. I sommar då? Då ska det passas in med jobb också, det är svårt det där. Men nånstans ska man väl kunna ta sig tillslut?

Gårdagens realisation under St. Patrick's Day-firandet på GH;

Gillar Digital-tv inställningen jag har på tv'n som står i vardagsrummet. (Om nån från Radiotjänst läser så är det inte min tv.) Ska kolla Champions League, så långt allt bra. Men bilden funkar bara när man stänger av ljudet. Så fort ljudet slås på igen - bilden fryser. Underbart. Så jag får kolla med analog inställning och tokdålig bild. Känns ju bra. Dags att investera i riktig digital-tv kanske?

..öva bluesskalor på gitarren. Och spela tillsammans med fisk.

Har precis haft en riktigt mysig pizza och filmkväll tillsammans med världens bästa språkvetargäng. Och inte vilken sorts pizza som helst. Närå. Hembakad till och med. Man är ju inte lite nöjd med sig själv ibland. Och så har vi ju Fischer som ställer sig och bakar kanelbullar sådär spontant mitt på dagen så det luktar riktigt härligt i hela lägenheten. Fan vad vi är duktiga ibland. Helt enkelt bäst. Och ödmjukast.

Har plockat fram min gitarr igen. Eller plockat fram, den har alltid stått framme, har bara inte haft lust, ork eller vilja eller vad det nu kan vara att spela. Men nu har jag allt det. Lust, ork och vilja. Har insett (igen) att det faktiskt är rätt kul att spela, och ännu roligare blir det när man spelar låtar som de där coola killarna som tjänar miljontals kronor spelar. Och att det låter i princip likadant. Så nu har jag som ett litet delmål att kunna hävda mig på gitarrspelande, så kan jag och inneboende fisk (som är riktigt duktig på gitarr, ska sägas) leka tillsammans sen.

Alltså, jag stör mig som fan på Modo Hockey. Allvarligt. Missar slutspel för andra året i rad. Det ska fan inte gå med den spelartruppen. Dags att byta favoritlag tror jag. Borde vara enklare att hålla på typ..Leksand. Då vet man iaf från början att varje säsong slutar med fiasko. Då slipper man bli besviken..

Kollar runt lite på artisterna som släppts till Peace&Love och förundras faktiskt över hur mycket kvalitet det är i årets bokningar. Innan jag verkligen kollade noga var det typ Kent och D-A-D. Så när jag fick sms om att det skulle bli ett stort bandsläpp nu i veckan tänkte jag att; fan, nu blir det nåt asbra. Och så blir det...Jay-Z. Jag lyssnar inte på hip-hop/rap (finns det någon skillnad mellan de båda genrerna?) Så jag funderade lite över om det verkligen inte skulle bli några bra grejer i år. Och kollade upp det. Och insåg att jag hade fel.

Powernap.

Skratt hörs från ett av rummen i lägenheten.

Snön smälter med en faslig fart. Nu är det på en okej nivå, det är lite småslaskigt och det blir lite svårt att cykla på vissa ställen. Men jag fasar lite för hur det kommer bli om en vecka eller två. Tecken kan redan ses på vissa utvalda ställen, små sjöar skapas lite här och där, så när det metertjocka täcket smälter, är det då dags att införskaffa någon form av dykutrustning för att överleva den Atlantis till vårflod som kommer överfalla Uppsala? Jag har kollat runt lite på saken och kommit fram till att om tre veckor, lagom till påsk, kommer samtliga Uppsala-bor med någon form av självbevarelsedrift gå runt och se ut som snubben på bilden.

...The Hurt Locker var inte förra årets bästa film, men skönt att inte überhypade smurf-Avatar vann.

Pride reality in life we show that pride you’ll never ever…

Just det, rockgasken var skoj igår. Till en början. Blev mest segt och tråkigt fram mot tre-snåret då vi drog oss hem. Min utekvällsklocka är inställd på att lägga ner verksamheten runt två känns det som. Inte direkt kul kanske, det är väl för att jag är van att gå hem vid ett eller två antar jag..

Öronen gör ont. Jag vet inte om det är för att jag sovit helt fel så huvudtyngden hamnat på örat som vikt sig, men då skulle det inte göra ont i båda öronen. För så mycket kan jag väl inte ha failat inatt? Andra teorin är att de tog så pass mycket stryk under cykelturen hem inatt att de nu är helt mörbultade och försöker säga till mig att ge fan i att cykla utan mössa när det är sexton minusgrader ute. Ska fundera på den saken, men allvarligt, har aldrig känt av detta tidigare, helt varma är de också. Och ont gör det. Halp?

Hört i köket:

Alltså, jag har, två och ett halvt dygn efter att jag besökte gymmet, en monstruös träningsvärk. Monstruös. Jag tror mina armar ska ramla av. Men lätt värt det. Lätt. Ikväll blir det lugna gatan med pizza och film. Imorgon blir det rockgask till klockan blir jättesent. Eller jättetidigt. Beroende på vilket perspektiv man har. Jag väljer det tidigare. Och så har jag hört rykten om att en viss person ska bjuda på något trevligt imorgon. Den som väntar på något gott..

Dagens största mindfuck: fotbollsallsvenskan börjar nästa helg. Kollar ut och säger bara lycka till med den verksamheten..

Okej, ett uttryck som använts väldigt frekvent den senaste veckan.

Hej.

Enligt uppgift är trumpeten en saxofon. I stand corrected.

Det faller aldrig, varje vardagkväll klockan sju börjar det. Första gångerna var jag lite konfunderad över vad sjutton det var som lät så skumt. Ett dovt ljud från någonstans i huset. Men efter ett tag kom jag på det, och nu har jag mest vant mig. Trumpeten två våningar ner. Tjusningen med att bo i ett hus med halvtaskig ljudisolation. Det verkar inte ens som han/hon spelar låtar, utan att det mest är skalor som övas. Och just som jag skriver det går det över i ett solo. Givetvis. Aja, det hörs inte så mycket om man höjer volymen på sin egen musik. Och det ska jag göra nu. För jag måste vara duktig och plugga.

Alltså, jag har en ganska realistisk syn på tillvaron. Folk säger att jag är pessimist. Vid vissa tillfällen kan det möjligtvis vara så, men som nu slipper jag gå runt och bli besviken på allting när jag inte har några överdrivna förväntningar. Missförstå mig rätt nu, jag vet att det kommer vända, att det kommer ljusna någonstans på andra sidan. Men inte just nu. Inte en måndagseftermiddag i mars när det snöar horisontellt. Om några veckor kanske. Då har förkylningen släppt --> Jag kan börja träna igen. Då har det blivit varmare och ljusare --> Man kan vara utomhus utan att avlida av köld och tristess. Typ då blir det gött. Säger jag med en realistisk syn på livet.

Kanada vinner mot USA. Inte oväntat och inte alls oförtjänt sett till matchens 67 spelade minuter. Men jag hade gärna sett att USA tagit hem segern, för jag tål inte Kanadas hockeylandslag. Slump att de alltid får det bästa omklädningsrummet? Att tre av fyra domare i finalen var från just Kanada? Att de alltid, hur fult de än spelar, kommer undan med det? Nä, hockeyvärlden skulle må bra av lite mindre rövslickeri av Kanadas landslag, och lite mer jämna villkor.