i jymden kan ingen höra dig gråta.

Gårdagskvällen blev en riktig höjdare. Började med Landskap på V-Dala, som i princip är som nationens riksdag eller hur man nu ska uttrycka sig. Det var väl lite småsegt och vi var inte klara med dessa formaliteter förrän efter två timmars träsmak. Men nog om det. Efteråt blev det en så kallad "sexa", som är en middag med sång och dricka och väldigt uppsluppen stämning i allmänhet. Den drog väl igång runt halv tio och var klar cirka tre timmar senare. Då blev det rejäl fest. Dans och öl i mängder med V-dalas finest, och vi röjde järnet till klockan var fem. Då var jag fortfarande så pass speedad att jag kunde hållit igång i minst två timmar till. Men folk i allmänhet var förståeligt nog rätt trötta vid denna väldigt okristliga tidpunkt. Cykelturen hem vill jag helst slippa genomföra fler gånger, nollgradigt samt motvind i uppförsbacke är inget jag direkt rekommenderar. I morse (om man nu kan kalla halv två för i morse) när jag gick upp mådde jag väl lite som jag förtjänade antar jag, mild huvudvärk, dock har den gått över nu, samt en ryslig träningsvärk koncentrerad till magmusklerna som jag glömt bort att jag hade. Och den värken sitter onekligen kvar, det blir jag varse varje gång jag måste resa mig upp, eller ens röra på mig för den delen. Ikväll är väl idén att jag ska studera inför fredagens tenta, yes. Semantik och pragmantik får förgylla min afton.

Har precis kommit hem efter ett förmiddagspass på gymmet. Smidigt att ha det avklarat redan innan man beger sig ner mot Engelska Parken och ett par timmars repetition samt frågeställning angående fredagens tenta. Dessutom var det välbehövligt att komma upp i tid så att dygnet kunde bli tillbakavridet efter lördagnattens bravader, då jag efter diverse korridorsfest samt efterfest och efterefterfest inte kom i säng förrän det redan var ljust ute (i slutet av september, wtg).

Blev lite utgång igår, Värmlands, ingen jättehöjdare resultatmässigt men vi hade rätt trevligt ändå. Idag har jag typ inte gjort mer än att cykla i extrem motvind för att ta mig ner till bolaget. Men vad gör man inte för några öl? Så ikväll blir det fest igen alltså, korridorsfest. Mycket smidigare än att ta sig ner på nån nation och stå i jättekö för att lyckas få något att dricka, till mycket högre pris dessutom. Och inte blir det alltför långt att gå när man väl ska hemåt heller. De femtio meterna till det andra huset kan jag nog överleva. Aja, no more writing at the moment, är ju dags för förfest nu. Här. Kul.

Sådärja, kläderna är tvättade och nittonkvadratsrummet är dammsuget och fint. Nu ska jag äta och sen ta mig ner på stan och spendera mitt surt förvärvade CSN-bidrag, wohoo.

Torsdag, långhelgen har börjat. Och i motsats till vad folk tycker så tänker jag stanna hemma ikväll istället för att gå ut på Stocken och trängas med alla backslicks (Jag vet att jag har förutfattade meningar). Siktar på en lugn filmkväll istället, och värma upp inför nästa vecka som innefattar pubrunda, tentafest och spelning på Velvet. Sånt gillar vi. Men ikväll blir det lugna gatan iaf. Ska ta mig ut och springa lite imorgon och så blir det ett gymbesök på lördag eller söndag. Detta equals fem gånger på en vecka, inte illa. Annars kommer helgen bestå av plugg, plugg och sen lite mer plugg. Tänker fan inte skriva nån tenta utan att känna mig förberedd.

Gymmet fick sig ett besök i förmiddags, jag och Fischer gnällde över träningsvärk och pumpade på så gott det gick. Jag antar att mina arm- och bröstmuskler kommer må sådär imorgon. Men det är kul. Och det är ett gott syfte. Och jag har lagt mycket pengar på det, så varför inte gå dit?
I eftermiddag har jag suttit med mitt livs första hemtenta, det är grammatikdelen på kursen vi hållt på med i en månad nu som ska skrivas, och jag måste säga att det var enklare och tog kortare tid än vad jag trodde. Lite finslipning och idébollande med mina kruskamrater så blir det nog jättebra. Skönt att ha den gjord i tid också, så kan man plugga till den "riktiga" tentan i helgen och under nästa vecka. IKEA ska till Borlänge. Det var fan på tiden. Man kan inte, som Borlänge gjort, kalla sig en köpstad dit ~150000 människor åker och gör sina större inköp utan att husera ett IKEA-varuhus. Men som sagt, på tiden. Det är jättebra att de kommer till byn.

Har inte så jättemycket att komma med egentligen, ville mest uppdatera folk om vad som händer at the moment. Skrev in mig på gym igår, Friskis som ligger bara 10 minuters gångväg från rummet, det gillar vi. Och ett årskort blev det, så nu finns det ju inga som helst ursäkter för att inte köra på. Allt annat vore ju dumt. Nu är det fotboll, Barca spelar, och eftersom jag inte har några vettiga kanaler (tv4 sport) på tv kan jag bara se matchen genom en livestream från internet. Men det funkar det med, kvaliteten är bra iaf. 2-0 står det. nu blev det 3-0 också, tredje målet på sex minuter. Kan inte vara kul att vara försvarare i det andra laget nu.
Lyckades med pannkakor till kvällsmat, det var mycket gott och efterlängtat. Något som däremot inte var efterlängtat eller för den delen intressant var dagens föreläsning. Datorlingvistik kanske intresserar en udda skara människor, men jag är inte en del av dem. Och jag vet att fler har liknande uppfattning. Kul att det blir en hel kurs på detta snart. I morgon är det ledigt, ska ta och sätta mig ner med hemtentan vi fått att göra i grammatik. Bättre att göra den nu och ha den gjord istället för att vänta tills sista kvällen, det har ju varit lite av mitt signum vad gäller skolarbeten. Nu ska jag värma och avnjuta en kanelbulle.

Orkar inte skriva nåt jättelångt prettoinlägg om hur kul och intressant helgen har varit, så jag snor helt enkelt den briljanta idén att sammanfatta i punktform, klockrent. So..

-Reccegask med kul middagssällskap och helt okej utgång efteråt. Efterfesten var mäktig. Baka kakor och kolla på Lejonkungen klockan fyra på morgonen. Det måste göras om.
-Hem till Borlänge och träffa släkt och vänner. Morfar bjöd på fylla, det tackar vi för.
-Borlänges uteliv suger, än mer påtagligt när man bott i Uppsala en månad..
-Däcka till Rederiet på Nybergs soffa. Gött.
-Fika på Waynes och träffa massa folk.
-Tillbaks bort-hem..och här är jag nu.
-Sova?

Nu är det knappt en timme kvar, peppfaktorn är mycket hög för närvarande, den gamla studentkostymen har dammats av och jag har lyckats med en episk slipsknut. Det är fredag och det är reccegask på samtliga nationer i Uppsala. Och jävlar i mig vad kul det ska bli. Pepp. Det enda som bekymrar mig just nu är att jag inte äger någon slipsnål. men det får väl gå bra utan. Fest! Wohoo!

Var ner en sväng på stan alldeles nyss, behövde köpa en del saker som jag glömde bort när vi var på stan tidigare under dagen, då jag efter en runda på MQ blev X antal kronor fattigare men en tröja, ett par jeans och två t-shirts rikare. Nya kläder är alltid välkommet. I alla fall, satt på bussen hem och såg den härligaste solnedgången jag sett på bra länge, den är svår att beskriva, men det var som att hela världen (eller ja, den del av den som låg i mitt synfält) blev belyst av en lampa som var inställd på mysbelysning. Ungefär. Det var coolt.
En annan grej, helt orelaterad, är ett namn som jag sett på jättemånga löpsedlar och bloggar och liknande den senaste tiden. Jag antar att det är någon känd person från någon dokusåpa eller någon som är gift med någon som är jättekänd och/eller rik. Hursomhelst så har hon ett jätteroligt namn som får mig att tänka serietidningsmässigt. Och eftersom jag är för lat för att kolla upp det själv så undrar jag nu, vem fan är Anna Anka?

Jag gillar mjölk, ni som känner mig bra vet nog om det. Mina föräldrar vet definitivt om det då hushållets konsumtion av mjölk gick ner med cirka 50 procent när jag flyttade hemifrån. Nåja, vad vill jag säga med detta då? Inte så värst mycket faktiskt. Bara det att jag gillar mjölk, och nu sitter jag här med mitt glas och har det ganska så mysigt, by my own. De andra är ute och festar ikväll, jag valde att stanna hemma och ta hand om tvätthögen. Lika bra det, festa gärnet ska jag göra på fredag, då det är terminens (och min!) första gask. Ska bli kul, klä upp sig i kostym och grejer och käka gott och dricka och ha jätteskoj till sent på natten. Men inte ikväll då, ikväll är det jag och mitt mjölkglas som får umgås. Fast nu är det tomt. Det var ju rätt trist. Då är frågan om man är så pass sugen på mjölk att man orkar gå de femton meterna till kylskåpet och tillbaka. Det är frågan.. Och det är flummigt. Jag är inte full. Alls. På riktigt.

Axl Rose må vara ett svin, men det där med låttexter har han varit rätt duktig med..

If we could see tomorrow
What of your plans
No one can live in sorrow
Ask all your friends
Times that you took in stride
They're back in demand
I was the one who's washing
Blood off your hands

Don't you cry tonight
I still love you baby
Don't you cry tonight
Don't you cry tonight
There's a heaven above you baby
And don't you cry tonight

I know the things you wanted
They're not what you have
With all the people talkin'
It's drivin' you mad
If I was standin' by you
How would you feel
Knowing your love's decided
And all love is real

And don't you cry tonight
Don't you cry tonight
Don't you cry tonight
There's a heaven above you baby
And don't you cry tonight

I thought I could live in your world
As years all went by
With all the voices I've heard
Something has died
And when you're in need of someone
My heart won't deny you
So many seem so lonely
With no one left to cry to baby

Tisdag, dock känns det väldigt likt en måndag eftersom vi var lediga igår. Det gjorde att gårdagen kändes som en söndag och söndagar är som vi alla vet väldigt oproduktiva. Inga större undantag igår. Bortsett från att jag och Fischer tog oss ner till Universitetet och lyssnade på statsministern som höll föredrag om hans tankar kring Sveriges ordförandeskap i EU, lite klimat och finanskris behandlades. Och jag måste säga att jag blev imponerad av hans sätt att tala på, lätt att lyssna och väldigt informativt. Sveriges lilla mysfarbror. I övrigt har det blivit en del Guitar Hero i helgen, mycket givande.
Nu sitter jag här, Dead by April går på radion, är nyss hemkommen från en föreläsning och datalaboration i skolan. Ingen överdriven ansträngning där, lyckades nästan försova mig bara, det måste klassas som mindre lyckat. Men lite prioritering gjorde att jag klarade av att komma i god tid ändå. Nu är planen att det ska lagas lite mat, sen eftersom det är min tur att ha städvecka i köket tänkte jag, logiskt nog, städa upp lite i köket. Detta beroende på att mina korridorskamrater (vissa av dem, antagligen) är så pass intelligensbefriade att de inte klarar av att diska eller torka upp efter sig själva. Ikväll är det en standup på Kalmar Nation, hade varit skoj att se, men enligt uppgift är det typ slutsålt och alternativet är att stå jättelänge i kö för att få en ståplats bakom en pelare eller liknande. Inte direkt attraktivt. Så istället blir det Champions League-premiär, Besiktas-United, på Tv hemmavid. Billigare och likvärdig underhållning.

Ont har jag. Ganska mycket dessutom. Benen känns som att de ska lossna närsomhelst, och så fort jag försöker mig på en nysning går det en stråle av smärta genom hela kroppen. Men jag antar att det är värt det, för det var rätt kul att springa ändå. Ja, det var långt. Ja, det var jobbigt. Men hela grejen med att det är typ 11000 andra som går igenom samma sak gör att det hela blir lite enklare. Och jag klarade mig under två timmar också, med 44 sekunders marginal. Det är jag nöjd med. Men det går att förbättra, undrar om man ska springa nästa år också? Men någon Marathon blir det inte i alla fall, det skulle nog mest kännas långtråkigt.

En något seg och sömnig förmiddag som inte ens världens härligaste professor kunde rädda med sin föreläsning klockan åtta på morgonen om svenska språkets ordklasser och satsdelar. Dagen blev dock bättre, eller iaf kvällen blev lyckad, då vi spelade lite Guitar Hero och drack lite öl (inte jag då, ska springa långt imorgon) och hade trevligt. Sen gick alla ifrån mig och nu har de säkert ännu roligare, men jag får ta igen det någon annan gång. Nu ligger fokus på 21098 meter löpning i centrala Stockholm under morgondagen. Kommer bli bra, är lite nervös i och med att jag aldrig sprungit så fort tidigare, men känslan nu är iaf att jag kommer fixa det. Annat var det för ett par veckor sen, då var det inte positiva tankar som surrade genom skallen. Nu har det däremot varit så att de tillfällen jag varit ut framför allt den senaste veckan har kännts hur bra som helst. Inte en oövervinnerlig känsla, men bra nära. Och givetvis hjälper det om man går in i en sån här utmaning med tanken att jag kommer klara av det. Och om nu fysiken nu skulle svika mig så har jag varit med om mycket mer krävande saker i livet, som jag tagit mig igenom. Min envishet och vinnarvilja kommer bära mig fram. Eller nåt. Jag kommer klara det.

Jag kan springa, jag är inte rädd.

..om ni nu inte redan kände till den.

Coolt att en liten Facebook-länk kan dra upp ens besökarsiffror från typ 10 till typ 25 på några timmar. Det gillar vi. Vad vi inte gillar är svenska fotbollslandslaget. Eller mer specifikt Lars Lagerbäck. Finns så mycket man skulle kunna säga om den mannen, men ett enda litet ord räcker; AVGÅ!
Plus dock för att det inte blev 0-0 och att jag fick behålla min tv...

Igår var vi ett gäng från klassen och gick på bio. Inglouroius Basterds blev det, Tarantinos nya, som man som Tarantino-fanboy självklart måste se. Och jag kan ju inte påstå att jag blev besviken. För att det här var nåt extremt, nåt välkomponerat. Kan inte minnas senaste filmen jag såg som är i klass med denna (Pulp Fiction typ?) Den är till att börja med helt galet snyggt filmad, miljöerna är otroligt vackra, även fast de är ganska subtila. Sedan måste man nämna (framför allt som språknörd) språken i filmen, inte mindre än fyra språk talas, och det på ett självklart övertygande sätt; fransmännen talar franska, Hitler och Göbbels och de andra tyskarna talar tyska (och Hitler med Österrikisk dialekt!) och Brad Pitts psykade sydstadsnazihatare och hans gäng "Basterds" talar då engelska. Sedan är italienska med på ett hörn också, mest som en comic relief. För det kanske behövs i en sån här film, som kanske inte direkt är något man skrattar åt, när halsar skärs av och människor skalperas. Däremot är hela dialogen så intelligent uppbyggd att man bara sitter med öppen mun och undrar hur f-n de kom på det där. Musiken är också fantastisk, i många fall direkt tagen från äldre filmer, och som passar klockrent in i filmens ton.

Hm, blev lite mer av en inledning till en recension än bara än sammanfattning som jag tänkte mig från början, så det kan gå. I alla fall så är min poäng att man ska se Inglourious Basterds, annars har man missat nåt. Sådeså.

Nu är klockan midnatt och jag ska sova, men först skriva några rader om helgen. Om fotbollsmatchen med det mest osannolika slutet ever. Om kvällen på Velvet som började lite halvsegt men som efter några öl kom igång och blev tillslut riktigt lyckad. Om söndagsbrunchen på V-Dala, våfflor och pastasallad och mycket trevligt sällskap. Och kanske om resten av söndagen med lite fonetikpluggande och allmänt slöande. Så, det var det, nu ska jag sova.

The scars reveal the hidden place deep down in you
Like a shadow from the past
And nothing is true
A reflection from a dejected face
It comes to
Memories will last
I am crying for you..

Nyss hemkommen från en kväll på Gröna Lund med världens skönaste Göteborgare, Håkan Hellström. Gedigen spelning som vanligt, känslosamt och fartfyllt på samma gång. Verkligen kul.
Däremot vill jag gnälla lite, på de intelligensbefriade tomtar (mest väldigt små tonårstjejer med randiga tröjor och converse-skor) som verkligen avgudar denne skönsjungande artist, och som därför måste ställa sig allra längst fram sju timmar innan konserten börjar, för att sedan när den väl drar igång märka att de inte pallar trycket bakifrån och tycker det börjar bli lite trångt och verkligen bara måste dra sig tillbaka igen. Vilket i sin tur leder till att trycket går åt andra hållet, speciellt på ett litet ställe som Grönan, och det blir jobbigt för mig. Om man nu är ganska liten till växten och vet med sig att man kanske inte kommer orka trycket längst fram på en konsert (som är rätt stort), varför ställer man sig då längst fram från början? Är det inte bättre att hålla sig längre bak?

Igår natt när jag kom hem från pubrundan var det en rysligt högljudd fest ett par våningar nedanför mig, jag gick förbi korridoren som var fullproppad med folk, och jag fick akta mig när jag gick upp för trapporna så att jag inte skulle snubbla på någon stackars överförfriskad sate. I morse såg jag spåren efter denna tillställning. Ölburkar överallt i trapphuset, vin- och spritflaskor, äggskal (!) och en del till en kaffebryggare (!?). Verkar ha varit en fest utöver det vanliga. Hade nog varit skoj att vara med. Kanske.

Så, då har det tydligen blivit helg igen då, och långhelg dessutom. Ledig fram till på tisdag faktiskt, känns bra. Ska tillbringa den största delen av helgen med att plugga fonetik och fonologi som är precis lika osexigt som det låter. Men det måste göras, eftersom det ska skrivas tenta på det om cirka en månad. Jag ska även hinna med en liten tripp till Stockholm imorgon, ska med några kursare och se Håkan Hellström på Grönan. Det ska bli kul, lite impulsivt sådär. I morgon kommer mina efterlängtade pengar från CSN också, det gillar vi då det inte är så jätteskoj att leva på sina sparpengar. Men nu får det vara slutbloggat för nu, ska kolla vad McGregor tycker om fonetik. Wohoo.

Onsdag morgon, klockan ligger på den förnämliga tiden av tjugo över nio, vädret ute är så nära regn man kan komma utan att det faktiskt regnar. Dessutom har jag inte kunnat sova speciellt mycket inatt av någon anledning som jag inte vet något om. Lägg därtill att jag ska tillbringa de närmsta fyra timmarna i en föreläsningssal och lära mig mer om lingvistik än vad vilken normal svensk gör under en livstid så kommer den här förmiddagen bli helt underbar.

Kom på ett intressant faktum när jag var ute och sprang idag, tänkte på det när jag kom ut och märkte att det blåste ganska mycket. Tanken gick väl ungefär "men om jag har motvind nu så bör jag enligt alla fysikens lagar (som jag iofs inte kan) ha medvind när jag rör mig åt andra hållet". Men inte då, när jag bytte håll så fick jag vind i ansiktet igen, och även när jag bytte håll nästa gång. Hade motvind precis hela vägen när jag sprang, hur kan det ens funka så? Murphys lag?